Svensk ordbok 2009, webbversion

miljö´ substantiv ~n ~er miljö·er1om­givande förhållanden särsk. med tanke på deras in­verkan på människor, djur el. växter; ofta om ngn spec. aspekt på om­givningen geogr.sociol.JFRcohyponymomgivningcohyponymomvärld miljöbytemiljöskildringarbetsmiljöboendemiljögatumiljöherrgårdsmiljösjuk­husets psykosociala miljöden klassiska frågan om arv och miljöen agent­roman i exotisk miljöden rent fysiska miljön på arbets­platsenbakterier trivs i fuktiga miljöerhan bytte arbets­plats och fann sig väl till­rätta i den nya miljön○spec.om­givande (ur­sprunglig) natur ofta med starkt positiv värdeladdningmiljöförstöringmiljöpartimiljöskyddmiljövänligut­släppen har fördärvat miljönen o­hämmad rov­drift på miljönsedan 1822av fra. milieu ’mitt; om­givning; miljö’, till mi-, lat. med´ius ’mitterst’, och lieu ’ställe’ 2hål mitt på biljard­bords lång­sida spel.sedan 1839