Svensk ordbok 2009, webbversion

mimi´k substantiv ~en mim·ik·en●skiftning i ansikts­uttryck vanligen som ut­tryck för själs­tillstånd komm.scen.SYN.synonymminspel hennes mimik ut­tryckte kompromiss­löshet○särsk. som sceniskt uttrycks­medelbara hennes mimik var värd entré­avgiftensedan 1840ur lat. mi´micus, grek. mimikos´ ’skådespelar-; mimisk’; jfr mim