substantiv ~n minor
min·an●sprängladdning, innesluten i behållare, som utlöses genom direkt eller indirekt beröring
anv. för militära syften
mil.landminasjöminastridsvagnsminatrampminafälla minorsvepa minorfartyget gick på en minaminan löstes inte utgå på en minaråka illa ut
för att inte gå på en mina läste de kontraktet noga innan de skrev på
sedan 1621via ty. av fra. mine ’gruva; mina’; trol. av keltiskt urspr.; jfr mineral, minör