Svensk ordbok 2009, webbversion

minera´l substantiv ~et äv. ~en, plur. ~er el. ~ äv. ~ier miner·al·et●ämne som ut­gör bestånds­del i den fasta jord­skorpan vanligen om grund­ämne el. o­organisk förening; ofta om berg­art el. vittringsprodukt av berg­art mineral.fosfatmineralglimmermineral○spec. med tanke på an­vändbarhet (t.ex. som malm)rätten att ut­vinna om­rådets mineraleraccessoriska mineralmineralkomponenter som före­kommer med mycket låg koncentration i en berg­artsedan 1607via ty., fra. av medeltidslat. minera´le med samma betydelse, till mi´nera ’gruva’; nära besl. med mina