Svensk ordbok 2009, webbversion

mi´nimum substantiv minimet el. ~ el. ~et, plur. minima el. ~, best. plur. minima el. ~en min·im·um·et●minsta möjliga värde in­om visst om­råde; spec. om minsta värde för funktion mat.utstr.MOTSATSantonymmaximum arbetet kommer att ta ett minimum av 5 årfunktionen x2 har ett minimum i origo○äv.mycket liten mängd upp­giften ut­fördes med ett minimum av arbets­kraft○äv. i adverbiell an­vändningen kvot på minimum 250 lägenheterett minimum (av ngt), ett minimum (ngt)sedan 1800av lat. min´imum, neutrum av min´imus ’minst’; besl. med 2minst