Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ministeriet ministerier
min·isteri·et●organisatorisk enhet i den centrala statsapparaten med en minister som chef
motsvarande det som i Sverige kallas ”departement”
endast vid beskrivning av utländska förh.admin.samh.kolonialministeriumsedan 1852av lat. minister´ium ’syssla; tjänst; ämbete’, till minister