Svensk ordbok 2009, webbversion

ministe´rium substantiv ministeriet ministerier min·isteri·etorganisatorisk enhet i den centrala stats­apparaten med en minister som chef mot­svarande det som i Sverige kallas ”departement” endast vid beskrivning av ut­ländska förh.admin.samh.kolonialministeriumsedan 1852av lat. minister´ium ’syssla; tjänst; ämbete’, till minister