Svensk ordbok 2009, webbversion

minn`esbeta substantiv ~n minnesbetor minn·es|­bet·ansmärtsam erfarenhet ofta av hand­gripligt slag komm.JFRcohyponymnäsbrännacohyponym1skrapa 2 de gav honom en minnesbetahan fick sig en riktig minnesbetasedan 1582till minne och 3beta 2; urspr. om den bit (i 1917 års bibel­översättning beta) bröd som Jesus räckte till Judas Iskariot vid den sista natt­varden