Svensk ordbok 2009, webbversion

minorite´t substantiv ~en ~er min·or·itet·en●det att ha färre med­lemmar än konkurrerande grupp spec. i politiska samman­hang utstr.SYN.synonymmindretal MOTSATSantonymmajoritet de borgerliga var i minoritet och kunde inte bilda regeringde vita är i minoritet i Syd­afrika○äv. mer konkretgrupp som har färre med­lemmar än konkurrerande grupp nationella minoriteteretniska minoriteterskydda minoriteternas rättigheter(vara) i minoritet, minoriteten (av ngra)sedan 1764av medeltidslat. mino´ritas ’litenhet; minoritet’, till lat. min´or ’mindre’; jfr 2mindre