Svensk ordbok 2009, webbversion

1minst adverb, superl. 1i ringaste mängd eller om­fattning i det av­seende som fram­går av samman­hanget utstr.MOTSATSantonym1mest pengarna gick till dem som minst behövde demde minst populära böckerna○spec. för under­strykande av betydelse e.d.med negation landets väl i o­lika av­seenden, inte minst beträffande försvaret○spec. äv. i ut­tryck för att ngt är nästan o­tänkbartingen, allra minst NN, skulle komma på tanken att kritisera honomminst av allt ville jag såra digminst sagti under­kant sagt​ tonen i debatten har varit minst sagt aggressiv sist men inte minstsesist 1 sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. minst; gemens. germ. ord; till 1mindre 2åt­minstone utstr.MOTSATSantonymhögst 2 taxin kostar minst 500 kr.minst 10 000 personer demonstreradesedan 1523
2minst adjektiv, superl. ●som har ringaste mängd eller om­fattning i det av­seende som fram­går av samman­hanget admin.utstr.MOTSATSantonym2mest han har minst pengar att röra sig med av allahon är minst till växten av syskonenutan minsta tvekan tog hon på sig upp­giften○ibl. substantiverat, spec. om barnden minste är tre år gammal○spec. äv. i mer el. mindre före­brående ut­tryck för vad som måste göras som ett minimumdet minsta du kan göra är att be om ur­säktdet minsta man kan begära är att han hör av sig och lämnar åter­budinte det minstainte alls​ hans roll­figur är inte det minsta intressant sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. minster; gemens. germ. ord; jfr 2mindre