Svensk ordbok 2009, webbversion

1mi´nus adverbliknande preposition min·usminskat med mat.fem minus tre är tvådisponibel in­komst, allt­så brutto­lön minus skattäv. i absolut an­vändning (i förhållande till fast­ställd noll­punkt)temperaturen sjönk till minus 30 graderplus minus nollse1plus sedan 1529av lat. min´us, neutrum av min´or ’mindre’; jfr minimum, minoritet, minuskel
2mi´nus substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en min·us·etunder­skott i värde i förhållande till naturlig noll­punkt ekon.mat.SYN.synonymförlust minuspoängnär spel­kvällen var slut stod han på minusverksamheten gick med minusäv. försvagatnack­del bilens dåliga acceleration är ett allvarligt minusngn gång äv.minus­tecken sedan 1855se 1minus