Svensk ordbok 2009, webbversion

1minu´t substantiv ~en ~er min·ut·en1en sextion­dels timme mått.tid.minutvisarehan talade i 25 minuterklockan var fem minuter i sexäv. vagare om kort tids­intervallögon­blick inte en minut till!äv. i ut­tryck med relativt betydelsefattiga förstärknings­orddu måste komma om fem röda minuter!årets sista skälvande minut(i/under) en minuten tyst minut en minuts (kollektiv) tystnad för att hedra en eller flera nyss av­lidna personerföre­ställningen in­leddes med en tyst minut för att hedra den legendariske regissören i sista minutennätt och jämnt i tidhon gör all­tid sina läxor i sista minuten komma på minutenkomma punktligttåget kom på minuten var femte (tionde, tjugonde etc.) minutmed fem (tio, tjugo etc.) minuters intervalldet av­går en turist­båt var tjugonde minut från kajen sedan 1582av medeltidslat. minu´ta med samma betydelse; urspr. till lat. minu´tus ’liten’; jfr meny, minuend, 1minus 2en sextion­dels grad geogr.geol.mat.mått.SYN.synonymbågminut äv. om mot­svarande sträcka längs jord­ytanav­ståndet längs stor­cirkeln är 37 minutersedan 1584Pluralformen minutrar bör bara an­vändas i informella samman­hang. Den förut­sätter egentligen en singular­form minuter, eller att man tolkar plural­formen minuter som singular.  Det kan dock finnas en skillnad mellan minuter och minutrar, parallell med skillnaden mellan pluralvarianterna meter och metrar. Se stilruta för meter.
2minu´t substantiv, ingen böjning min·utlitet parti (varor) vanligen för försäljning direkt till kunden handel.JFRcohyponymparti 2 minuthandelminutprisi parti och minutseparti 2 sedan 1636till lat. minu´tus ’minskad’; jfr 1minut