substantiv ~en ~er
miss|häll·ig·het·en●ofta plur.
störning i relation
ofta i ngn form av samarbete
komm.SYN.synonymoenighet
JFRcohyponymtvist
misshälligheterna mellan koalitionspartiernade djupa misshälligheterna mellan syskonenmisshälligheter (mellan ngra), misshälligheter (med ngn/ngt)sedan 1624av ty. Mißhelligkeit med samma betydelse, eg. ’missljud’, till hellen ’klinga’; jfr enhällig