Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n misstankar
miss|tank·en●aning eller förmodan att ngt inte är i sin ordning
komm.JFRcohyponymdubier
fatta misstankarhysa misstankargör inget som kan väcka misstankar!han står höjd över alla misstankar○spec. jur.hon har delgivits misstanke om grov trolöshet mot huvudmanhan släpptes, friad från alla misstankaren misstanke (om ngt/SATS), en misstanke (mot ngn)sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. misthanke ’ond tanke; misstanke’