Svensk ordbok 2009, webbversion
adverb
●vid eller kring mitten
av det aktuella området
rum.mitt emellan Stockholm och Göteborgmitt i salen stod en skrotskulptur○äv. i fråga om tid, handling o.d.mitt i 90-taletmitt i resonemanget gjorde han ett tankefel○äv. vagarerakt, precis
ringa mitt i nattenhan fick bollen mitt i magenmitt inne i ett av världens hetaste områdenmitt i planetenseplanet
mitt i smetensesmet
sedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)urspr. neutrum av fornsv. miþer, adj., ’i mitten befintlig’; jfr mid-
substantiv ~en
mitt·en●(litet) område med ungefär lika avstånd till begränsningspunkterna
för det aktuella området
rum.tid.JFRcohyponymcentrum 1
stadsmittdela tårtan på mitteni tavlans mitt tronade kungen○äv. i fråga om tid, handling o.d.i mitten av mars○äv. vagare och bildligtpunkt där det viktigaste försiggår
i världshändelsernas mitt○äv.krets
mindre brukl.de valde en man ur sin mittmitten (av ngt), (ngts) mittsedan 1790av ty. Mitte med samma betydelse; till mid-