Svensk ordbok 2009, webbversion

mo`der el. 1mor1mor substantiv modern mödrar mödr·ar●kvinna som fött (och vårdar) barn med ton­vikt antingen på den vårdande el. den födande funktionen; spec. om kvinna i förhållande till sina barn släkt.yrk.modersglädjemoderskärlektvåbarnsmoren ensam­stående moderen underbar maka och moderhon ska bli mor för tredje gångenbåde mor och barn mår bra efter ned­komstenhon är sin mor upp i dagenden biologiska modern fick inte träffa sitt barn○ibl. mer el. mindre bildligthon var som en moder för sina syskon­barn○ngn gång äv.(högre) hon­djur som fött ungar lejoninnan är en god mo(de)r○äv. som titel för kvinna i ansvars­fylld (vårdande) ställninghögt.husmorModer Teresa fick freds­prisetmor Maja i grann­gårdenngns moder, moder till ngnbe/tala för sin sjuka mortala i egen sak under sken av att tala för ngn annan​ som lärare i filosofi miss­tänktes han tala för sin sjuka mor när han fram­hävde att filosofi borde in­gå i alla ut­bildningar moder jordjorden​ med all rätt an­klagar poeten mänskligheten för plundringen av moder jord moder Svea(personifikation av) Sverige​ moder Svea ligger i täten in­om it och modern teknik mors dagsedag 2 vara sin mors dottersedotter sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Attmar, Medelpad (Hellbom)vanligen runform muþiR, fornsv. moþir, plur. mödher; gemens. germ. ord, mot­svarande lat. ma´ter, grek. me´ter; formen mor har upp­kommit ur moder, i tryck­svag ställning; jfr mamma, metropol, pärlemor Jag drömde mig sen i den bästa hamn: jag var ett barn i min moders famn. På frågan, jag hört från stjärnorna nyss, gav hon mig svar med en ljuvlig kyss. Vi sågo och sågo på varann, allt annat i världen än hon försvann, och rummets oändlighet slöt sig då tillsammans i hennes öga blå, och tiden stod: i min moders blick jag in i det eviga skåda fick.Viktor Rydberg, Vadan och varthän? (i Dikter, 1882)