Svensk ordbok 2009, webbversion

moln [må´lnäv.mål´n] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en moln·et●synlig, av­gränsad förtätning i atmosfären vanligen av vatten- el. ispartiklar meteorol.ovädersmolnstackmolnljusa, lätta molntunga, mörka molnsolen gick i molnhimlen var täckt av moln○äv. om an­dra synliga partikelanhopningar i luftensandmolnett moln av tobaks­rökbilen rev upp ett moln av dammett moln av myggor○äv. bildligt, spec.hot­fullt tecken krigsmolnorosmoln○spec. äv. om tecken på bekymmer e.d.ett mörkt moln låg över hans pannaett moln (av ngt/ngra)gå/sväva (som) på moln känna sig lycklig (och gå med lätta steg)​ förälskelsen fick dem att sväva som på moln sedan 1385Klosterläsningfornsv. mulin, molin, moln; nära besl. med mulen