Svensk ordbok 2009, webbversion

momen´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en mom·ent·et1bestämd tid­punkt under viss process tid.man får inte tveka i det kritiska momentethan blev över­spelad och tvingades fälla NN i momentet eftersedan 1625via ty. av lat. momen´tum ’om­ständighet; betydelse; grad; ögon­blick’, till move´re ’sätta i rörelse’; jfr momang 2själv­ständig, väl av­gränsad bestånds­del i (abstrakt) helhet så­som process, teknik el. fram­ställning af.JFRcohyponymartikel 2cohyponymparagrafcohyponymetapp orosmomentosäkerhetsmomentöverraskningsmomentnya moment i språk­undervisningensjälva landningen var ett kritiskt moment○spec.under­avdelning av paragraf i lag­text brotts­balken, ar­tonde kapitlet, tredje paragrafen, an­dra momentet○äv. all­männareunder­avdelning av text ett moment (av/i ngt)moment 22ett o­lösligt problemgenom att en förutsättning som bygger på en annan förutsättning måste vara uppfylld – men den andra förutsättningen bygger i sin tur på att den första är uppfylld​ tidningen hamnar i moment 22 – för att banta ner den behövs det medel för att lösa ut över­flödig personal – men för att få de medlen måste de redan ha gjort sig av med personal sedan 1664idiomet är identiskt med den svenska titeln på Joseph Hellers roman Catch 22 (1961) 3(mått på) en krafts in­verkan på en kropp som vanligen inte befinner sig i kraftens angrepps­punkt fys.○särsk.produkten av en kraft och ett av­stånd till en viss punkt eller symmetri­axel vridmomentsedan 1747