substantiv ~en ~er
mon·ark·en●statsöverhuvud i monarki
om kung, drottning, kejsare e.d.; numera vanligen utan större makt
samh.yrk.SYN.synonymregent
sedan 1607via medeltidslat. av grek. monar´khes, till mon´os ’ensam’ och ar´khein ’härska’; jfr anarki, mono, munk, patriark, ärke-