Svensk ordbok 2009, webbversion
monarki
[-ki´]
substantiv ~n ~er
mon·arki·er●statsform där statsöverhuvudet innehar sitt ämbete på livstid och genom arv
och har titeln kung, kejsare e.d.
samh.JFRcohyponymkungadömecohyponymrepublik
den gamla habsburgska monarkin i Österrike○äv. om motsvarande landde gamla monarkierna i Skandinavienabsolut monarkioinskränkt kungamakt
landet var absolut monarki fram till 1990, då demokratiska reformer genomfördes
konstitutionell monarkimonarki där regentens makt är inskränkt av grundlagarna
de flesta monarkier är av typen konstitutionell monarki
sedan 1614