Svensk ordbok 2009, webbversion
mono
[mån´oel.må´no]
substantiv,
ingen böjning, n-genus
●ljudinspelning för återgivning i en kanal
dvs. utan stereoeffekt
radiotekn.○äv. om motsvarande ljudåtergivningJFRcohyponymstereo
sedan 1950-talettill grek. mon´os ’ensam’; jfr monark, monism, munk