Svensk ordbok 2009, webbversion

monte´ra verb ~de ~t mont·er·ar●ibl. med partikel, särsk.in, upp an­bringa i funktions­riktigt läge tekn.JFRcohyponymbygga 1cohyponymkonstruera 1 montera in ett värme­elementmaskinen var monterad på traktorns trepunktsupphängning○spec. i fråga om an­bringande av ut­smyckningsniljespetsen var monterad på tyll○äv.foga samman (färdiga delar) till helhet montera färdiga huselementmontera (in/upp) ngtsedan 1557av fra. monter ’stiga upp­åt; sätta upp, montera’; till lat. mo´ns (genitiv mon´tis) ’berg’; jfr mundering Subst.:vbid1-247658monterande, vbid2-247658montering; montage