Svensk ordbok 2009, webbversion

morfologi [-gi´] substantiv ~n morfo·login1vetenskapen om levande organismers form och byggnad biol.sedan 1840till grek. morphe´ ’form’ och log´os ’teori; (en) lära’ 2läran om betydelse­bärande orddelar särsk. hur de an­vänds och kombineras med var­andra språkvet.vetenskapl.SYN.synonymformlära JFRcohyponymsyntax ○äv. om ett språks förråd av betydelse­bärande orddelar (och reglerna för deras an­vändning)svenskans morfologi känne­tecknas av rika möjligheter till av­ledning och samman­sättningsedan 18873läran om jordens landformer deras upp­komst och ut­veckling geogr.vetenskapl.SYN.synonymgeomorfologi sedan 1863