Svensk ordbok 2009, webbversion
[-gi´]
substantiv ~n
morfo·login1vetenskapen om levande organismers form och byggnad
biol.sedan 1840till grek. morphe´ ’form’ och log´os ’teori; (en) lära’
2läran om betydelsebärande orddelar
särsk. hur de används och kombineras med varandra
språkvet.vetenskapl.SYN.synonymformlära
JFRcohyponymsyntax
○äv. om ett språks förråd av betydelsebärande orddelar (och reglerna för deras användning)svenskans morfologi kännetecknas av rika möjligheter till avledning och sammansättningsedan 18873läran om jordens landformer
deras uppkomst och utveckling
geogr.vetenskapl.SYN.synonymgeomorfologi
sedan 1863