Svensk ordbok 2009, webbversion
[mår`(g)ån-]
substantiv ~en ~ar
morgon|dag·en●vanligen best. f. sing.
påföljande dag
tid.uppskjut inte till morgondagen vad du kan göra i dag – så lyder ett gammalt råd○äv.framtid
dagens och morgondagens samhälle(under) morgondagensedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. morghondagher
När morgondagarna sjöng.Titel på självbiografisk berättelse (från författarens ungdomsår) av Jan Myrdal (1994)