[mår`a]
verb ~de ~t
morr·ar●ge ifrån sig dovt, dallrande och hotfullt ljud
om (retad) hund, katt e.d.
komm.zool.hunden och katten morrade åt varandra○äv. bildligthörbart (och hotfullt) visa missnöje
efter det tredje avbrottet började folk morramorra (över ngt/SATS), morra (SATS)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. morra, murra; ljudhärmande
Subst.:vbid1-248162morrande,
vbid2-248162morrning;
morr