[mort`-, mo`rt-äv.mårt`-]
substantiv ~n mortlar
mortl·ar●stabilt kärl för pulvrisering av kryddor och andra ämnen genom stötning
hush.mortelstötsedan 1316testamente upprättat av änkan Margareta med gåvor till klostret i Strängnäs (Svenskt Diplomatarium)fornsv. mortar; ur lat. morta´rium ’mortel; murbruk’