substantiv ~en ~ar
mot|gång·en●misslyckat resultat av verksamhet
NollMOTSATSantonymframgångantonymmedgång
JFRcohyponymbakslag 1cohyponymbakstöt
tunga motgångarhon drabbades av en svår motgånghan bar motgångarna med jämnmod○äv. om (mer permanent) tillstånd av olycka, särsk. i ett fast uttryckhan har lett företaget i med- och motgång genom tre decennieren motgång (för ngn/ngt)sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. mot(e)ganger