Svensk ordbok 2009, webbversion

moti´v substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en mot·iv·et1under­liggande orsak till viss handling jur.psykol.SYN.synonymbevekelsegrund JFRcohyponymdrivfjädercohyponymskäl 1 hon drevs av de ädlaste motivmotivet till frågan var ren ny­fikenhet○spec. om orsak till brottslig handlingpolisen söker ett motiv till mordet○i juridiska samman­hang spec. om texter som upp­lyser om av­sikten med viss lag­stiftninglagmotivett motiv (bakom/för/till ngt/att+V), ett motiv (att+V)sedan 1622av fra. motif med samma betydelse; till medeltidslat. moti´vus ’som orsakar rörelse’; jfr lokomotiv, 2motion 2ämne för konstnärlig fram­ställning särsk. in­om bild­konst och litteratur; vanligen väl av­gränsat och å­skådligt allmän kulturJFRcohyponymtema 1 motivvalblomstermotivledmotivsagomotiven vägg­målning med hela skapelsen som motivbrott och straff är ett motiv som ofta behandlats i skön­litteraturen○spec. om fotograferat före­målhon fotograferade motivet på tio meters av­ståndsedan 18173minsta melodisk-rytmiska enhet av musik­stycke vanligen åter­kommande och lätt igen­kännlig musikParsifalmotivetflöjtmotivledmotivmotivet åter­kommer i tredje satsensedan 1840