substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
mot|lut·et●lutning som är riktad mot rörelseriktningen
trafik.JFRcohyponymmedlut
han kände knappt motlutet i backen○äv. konkretareuppförsbacke
hon sprang i utförsbackarna och tog det lugnare i motlutensedan 1892