Svensk ordbok 2009, webbversion

mo`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] mot·or·er●maskin som alstrar drivande kraft el. eg. om­vandlar icke-mekanisk energi till nyttig rörelse­energi; särsk. om förbrännings­motor el. elektrisk motor psykol.tekn.motorbränslebensinmotorbilmotorreamotorturbinmotoren sex­cylindrig motoren stark motorstarta motornmotorn gick upp i högre varv­tal○äv. bildligt(på)drivande faktor hon var motorn i klubbens verksamhetprimus motorledande och på­drivande person​ projektets primus motor är NN, professor emeritus på Konstakademien sedan 1851av lat. mo´tor ’drivare; motor’, till move´re ’röra; sätta i rörelse’; jfr 1mobil, 2motion, motiv