verb motstod ~tt, pres. ~r
mot|står●äv. lös förb., sestå emot
inte ge vika för
påverkande kraft
komm.de lyckades motstå fiendens anfallhan kunde inte motstå frestelsen att ta en kaka till○spec.undgå att förstöras av
kan skriften motstå erosionen och vätan?bron motstod isens tryckmotstå ngn/ngt/att+Vsedan ca 1400Klosterläsningfornsv. motestanda
Subst.:motstånd