Svensk ordbok 2009, webbversion

mo`tta äv. åld. mo`ttagamo`ttaga verb mottog mottagit mottagen mottagna, pres. mottar äv. åld. mottager mot|­tag·it1ofta lös förb., seta emot 1 fungera som mål för över­lämnande av gåva e.d. komm.JFRcohyponymerhålla 1cohyponym1få 1 han mottog plaketten ur konungens hand○äv. mer abstrakthon mottog hans ur­säkt med glädjekungen mottog folkets hyllningar○äv. med bi­betydelse av bedömningbedöma boken mottogs väl­villigt av kritiken○äv.vanligen lös förb. fungera som mål för fysisk kraft e.d. bilen har mot­tagit många stötarmotta ngtsedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. mote taka 2vanligen lös förb., seta emot 2 acceptera an­komst och när­varo av om person komm.kejsaren mottog sände­bud från alla väder­streck○ibl. äv. om institution o.d.vandrar­hemmet mot­tar gäster även vinter­tidmotta ngn (ngnstans)sedan 1734Subst.:mottagande, mottagning Beträffande formerna mottaga och mottager, jäm­för stilruta för dra.