Svensk ordbok 2009, webbversion

motto [måt`o] substantiv ~t ~n motto·nakort ut­talande som an­ger huvud­saklig in­riktning av verksamhet e.d. komm.JFRcohyponymvalspråkcohyponymdeviscohyponymfältrop mottot ”Känn ditt land” präglades under Turistföreningens första årett motto (för ngn/ngt)sedan 1793av ita. motto ’val­språk’; till medeltidslat. moti´re ’komma i­håg’, lat. mut(t)i´re ’tala sakta’; jfr motett