substantiv ~n mulor
mul·an●avkomma av häststo och åsnehingst
som hålls som arbetsdjur, särsk. i varmare och torrare trakter
zool.JFRcohyponymmulåsna
muldrivaresedan ca 1385Klosterläsningfornsv. mule; via ty. av lat. mu´lus med samma betydelse; jfr mulatt
2mu`la
verb ~de ~t
mul·ar●gnida in (ngns ansikte) med snö
på okynne
vard.Nollde hade snöbollskrig och mulade varandramula ngn/ngtsedan 1947Subst.:vbid1-770112mulande,
vbid2-770112mulning