substantiv ~n mular
mul·en●främre del av överläpp hos hovdjur
hårlös och fuktig hos kor, mjukhårig och torr hos hästar
zool.sedan mitten av 1300-talet (i sammansättn.)Östgöta-Lagenfornsv. mule; gemens. germ. ord; urspr. ljudhärmande, jfr mu, som återger kons läte