Svensk ordbok 2009, webbversion

mull substantiv ~en mull·en●näringsförande jordskikt med blandning av mineraler och ned­brutna organiska bestånds­delar jordbr.JFRcohyponym1myllacohyponymmatjord mulljordmullriktorvmulltre skovlar mull på kistan○äv.stoft, jordiska kvar­levor efter döden förvandlas kroppen till mull○äv. om förgängliga före­teelserngt högt. guld ej annat är än mullsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. muld; gemens. germ. ord; nära besl. med mala, mjöl; jfr 1mylla