Svensk ordbok 2009, webbversion
multiplice´ra
verb ~de ~t
multi·plic·er·ar●utföra multiplikation av
visst tal (med ett annat tal)
mat.JFRcohyponymdividera 1cohyponymadderacohyponymsubtrahera
om man multiplicerar 7 med 5 får man 35○äv. bildligtavsevärt föröka eller förstora
en glädje som multipliceras i stället för att försvagasmultiplicera (TAL) (med TAL), multiplicera (ngt)sedan 1584av lat. multiplica´re med samma betydelse, till mul´tiplex ’mångfaldig’
Subst.:vbid1-249468multiplicerande,
vbid2-249468multiplicering;
multiplikation