substantiv mumlet
muml·et●lågt, otydligt tal
med halvslutna läppar
komm.det kom instämmande mummel från alla håll○ofta som försynt uttryck för missnöjemummel i könmummel (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1517brev från ståthållaren Tönne Eriksson Tott i finska Viborg till Sten Sture om ställningen vid ryska gränsen (Grönblad)fornsv. mumbel ’mummel, glunkande, rykte’; till mumla