Svensk ordbok 2009, webbversion

mur substantiv ~en ~ar mur·en●kraftig vägg som av­gränsar eller bär upp ngt av samman­fogade stenar, betong e.d.; ofta fri­stående arkit.byggn.tekn.muromgärdadmurytaringmurstadsmurtegelmurgamla murar med ut­skjutande försvarstornmurarna runt träd­gårdende tegel­röda murarna kring KremlKinesiska muren○äv. bildligt om an­dra kompakta, o­genomträngliga (konkreta el. abstrakta) före­teelserförsvarsmurtullmuren mur av bly­grå moln vid horisontenen mur av tystnaden mur av o­gillande mötte för­slaget○spec. i sport­sammanhang (fot­boll m.m.)försvars­mur han sköt fri­sparken rakt i murenen mur (av ngt), en mur (mellan ngra)kall murmur utan binde­medel​ en kall mur om­gärdade fårhägnet tiga som murensetiga sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. mur; av lat. mu´rus med samma betydelse; trol. besl. med landamären