Svensk ordbok 2009, webbversion

mur`ken adjektiv murket murkna murkn·aresom har förlorat hårdhet och seghet genom kemisk ned­brytning om trä­virke admin.af.JFRcohyponymrutten murkna telefon­stolparmurkna grenaräv. om an­dra materialbilens murkna chassiäv. bildligtsom inte längre är funktions­duglig det murkna feodal­samhället gick under i franska revolutionensedan 1639i äldre sv. äv. morken; besl. med isl. merja ’krossa’ och äv. med mortel