Svensk ordbok 2009, webbversion
murr`a
verb ~de ~t
murr·ar●brumma missnöjt
komm.zool.SYN.synonym1knotasynonymknorra 1
han murrade och svor över allt och allamurra (över/om ngn/ngt/SATS)sedan 1539se morra
Subst.:vbid1-249848murrande,
vbid2-249848murrning;
murr