Svensk ordbok 2009, webbversion

murr`a verb ~de ~t murr·arbrumma miss­nöjt komm.zool.SYN.synonym1knotasynonymknorra 1 han murrade och svor över allt och allamurra (över/om ngn/ngt/SATS)sedan 1539se morra Subst.:vbid1-249848murrande, vbid2-249848murrning; murr