Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t
mus·ik|ör·at●(grad av) sinne för musik
särsk. om förmåga att rätt uppfatta tonhöjd (el. tonhöjdsskillnad)
musikJFRcohyponymgehör 1
han har tillräckligt musiköra för att ta ut enkla melodier på pianotsedan 1890