Svensk ordbok 2009, webbversion

musi´k substantiv ~en mus·ik·en1konstnärligt ordnad mängd av toner av (vanligen) o­lika höjd och klang ordnad efter rytmiska, harmoniska och melodiska lagar musikmusikstyckefilmmusikpopmusikskvalmusikstråkmusiklätt musikklassisk musikseriös musikspela improviserad musikkomponera musiktext och musik av NNGriegs musik till Peer Gynt○äv. om konst­arten som så­danmusikteorimusikens historiaunder­visa i musik○ibl. om instrumental­musik i mots. till sångsång och musik○äv. bildligt i ut­tryck för ngt an­genämt, färg­starkt e.d.ljuv musik upp­stod i hjärtatdetta är som musik i mina öronska det gå åt hel­vete ska det gå med musikmusik (till ngt)konkret musikmusik som an­vänder sig av in­spelade ljud­effekter som ställs samman eller om­vandlas​ hans ny­inspelade material låter närmast som konkret musik från sextio­talet levande musikmusik från när­varande orkesteri mots. till t. ex. musik på cd-skiva​ alla lör­dagar är det dans till levande musik i hotellets restaurang sfärernas musiköver­sinnligt vackra, men för människan inte hörbara toner alstrade av himla­kropparnas rörelserenl. gamla föreställningar​ tonerna gav dem en för­aning om sfärernas musik sedan 1619via ty., fra. av lat. mu´sica; av grek. mousike´ (tekh´ne) ’musisk (konst); musik’; till musa 2grupp som fram­för instrumental­musik vard.musikyrk.JFRcohyponymmusikkår musiken gick i spetsen av demonstrations­tågetsedan 1783