Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
mus·ik·en1konstnärligt ordnad mängd av toner av (vanligen) olika höjd och klang
ordnad efter rytmiska, harmoniska och melodiska lagar
musikmusikstyckefilmmusikpopmusikskvalmusikstråkmusiklätt musikklassisk musikseriös musikspela improviserad musikkomponera musiktext och musik av NNGriegs musik till Peer Gynt○äv. om konstarten som sådanmusikteorimusikens historiaundervisa i musik○ibl. om instrumentalmusik i mots. till sångsång och musik○äv. bildligt i uttryck för ngt angenämt, färgstarkt e.d.ljuv musik uppstod i hjärtatdetta är som musik i mina öronska det gå åt helvete ska det gå med musikmusik (till ngt)konkret musikmusik som använder sig av inspelade ljudeffekter som ställs samman eller omvandlas
hans nyinspelade material låter närmast som konkret musik från sextiotalet
levande musikmusik från närvarande orkesteri mots. till t. ex. musik på cd-skiva
alla lördagar är det dans till levande musik i hotellets restaurang
sfärernas musiköversinnligt vackra, men för människan inte hörbara toner alstrade av himlakropparnas rörelserenl. gamla föreställningar
tonerna gav dem en föraning om sfärernas musik
sedan 1619via ty., fra. av lat. mu´sica; av grek. mousike´ (tekh´ne) ’musisk (konst); musik’; till musa
2grupp som framför instrumentalmusik
vard.musikyrk.JFRcohyponymmusikkår
musiken gick i spetsen av demonstrationstågetsedan 1783