substantiv ~n mutor
mut·an●vanligen plur.
gåva som ges för att påverka mottagaren att (otillbörligt) främja givarens intressen
särsk. när mottagaren har ngn maktposition
komm.mutskandalen svensk ämbetsman skulle aldrig ta mutorhan dömdes för tagande av mutorsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. muta ’gåva; muta’; till 2muta
2mu`ta
verb ~de ~t
mut·ar●ge gåvor för att påverka mottagaren att (otillbörligt) främja ens egna intressen
särsk. när mottagaren har ngn maktposition
komm.JFRcohyponymbestickacohyponymköpa
mutbarde försökte muta journalisterna att hålla tystvittnena var mutade att ljugamuta ngn (att+V), muta ngn (till ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. muta; av oklart urspr.
Subst.:vbid1-250369mutande,
vbid2-250369mutning