Svensk ordbok 2009, webbversion

mygg substantiv, neutr., plur. ~, best. plur. ~en, best. f. sing. saknas mygg·en●vanligen plur. (med koll. betydelse) mygga zool.myggmedelmyggoljamyggplågaett moln av mygg fyllde luftendet var o­möjligt att hålla myggen bortasila mygg och svälja kamelerhänga upp sig på små­saker men låta allvarliga miss­förhållanden passeraurspr. bibl.​ många tycker att poliserna silar mygg och sväljer kameler när de böt­fäller cyklister men inte gör något åt villa­inbrott skjuta mygg med kanoner an­vända o­nödigt starka (och kan­ske ineffektiva) medelmot ngt oönskat​ att behandla relativt o­farliga sjukdoms­tillstånd med antibiotika kan inne­bära att man skjuter mygg med kanoner sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. myg; trol. av ljud­härmande urspr.; jfr midget-