substantiv ~n myllor
myll·an●(mullrik) matjord
jordbr.den feta skånska myllanden svarta danska myllansedan ca 1520 (i sammansättn. svart-)Peder Månssons Skrifter på svenskabildn. till mull
2myll`a
verb ~de ~t
myll·ar●vanligen med partikelnner
täcka (utsäde e.d.) med lucker jord
jordbr.JFRcohyponym1mulla
mylla ner frönamylla (ner) ngt (ngnstans)sedan 1741Subst.:vbid1-250509myllande,
vbid2-250509myllning