Svensk ordbok 2009, webbversion

myll`ra verb ~de ~t myllr·ar1före­komma i stor, rörlig och o­sorterad mängd utstr.JFRcohyponymkrylla 1cohyponymvimla 1 en myllrande människo­massabarnen myllrade ut på skol­gårdenmyllra (ngnstans)sedan 1817jfr sv. dial. myrla, mörla, trol. till mya ’vimla’ 2vara fylld av stor, rörlig och o­sorterad mängd om plats e.d. utstr.JFRcohyponymvimla 2cohyponymkrylla 2 kajerna myllrade av folk○äv. med opers. konstruktiondet myllrade av barn på skol­gårdenmyllra (av ngt/ngra)sedan 1872Subst.:vbid1-250528myllrande