Svensk ordbok 2009, webbversion

myn`dighet substantiv ~en ~er mynd·ig·het·en1knappast plur. ställning som juridiskt full­värdig med­borgare samh.tid.myndighetsdagcivil­rättslig myndighet in­träder med fyllda 18 årsedan 16672knappast plur. det att ge in­tryck av att ha makt psykol.stats­ministern fram­trädde med stor myndighetmakt och myndighetsemakt 1 sedan 15873samhälls­organ med egen makt­befogenhet in­om visst om­råde admin.samh.passmyndighetpolismyndighettillsynsmyndigheten statlig myndighet○äv. vagare om sam­hället som makt­utövande organisationvanligen plur. myndigheterna borde ha in­gripit!sedan 18414sällan plur. befogenhet att ut­öva viss makt samh.högsta militära myndighet på platsen ut­övas av fästningens kommendantmyndighet (över ngn/ngt)sedan 1575