Svensk ordbok 2009, webbversion

my`ra substantiv ~n myror myr·an●typ av liten, normalt ving­lös insekt som har knä­böjda antenner och bitande mundelar och lever i stora, väl­organiserade sam­hällen zool.myrsamhälleettermyrahästmyrarödmyrastackmyradet kryllade av myror på stigenhonor av vissa arter av myror sprutar ut en giftstråle ur bak­ändan, an­dra sprutar in giftet med en gadd○ofta bildligt, för att an­ge stor, myllrande mängdfrån sky­skrapans topp såg människorna ut som myrorflitig som en myraseflitig ha myror i baken/benen inte kunna sitta still​ filmen var tre timmar lång och till slut fick han myror i benen sätta myror i huvudet på ngnge ngn ngt besvärligt att tänka på​ fyndet har satt myror i huvudet på arkeologerna sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. myra; av om­diskuterat urspr.